” Som präst och själavårdare möter jag ofta människor i sorg. Sorgen kan handla om en människa vi förlorat, men också om djur som stått oss nära.
Många vuxna blir överraskade av hur stark sorgen kan vara när ett husdjur dör, och vet inte alltid vad de ska göra med den, eftersom den sorgen sällan tas på samma allvar som förlusten av en anhörig.
För många, både barn och vuxna, är ett husdjur en familjemedlem. När ett djur dör kan förlusten därför bli överväldigande.
Jag vill finnas här för att möta den sorgen och ge utrymme för frågor, saknad och minnen.”

Emma Wredberg, Präst & Själavårdare i Sv. KyrkaN